mamapapa

Längtar så till julen, och dess höga mysfaktor.

Har tjuvstartat lite här i kväll, äter just nu risgrynsgröt med kanel,socker och mjölk.


Sedan gjorde jag ett litet test.

Efter dagens middag så bakade jag en kladdkaka.
Jag hade tyvärr inte så mycket kakao så jag tog lite nutella jag hade i en burk och förhöjde choklad smaken med.

Och nu kommer vi till det som jag e mest nyfiken på....
Jag kryddade det hela med kanel, så det blev en kladdkaka med smak av kanel :)
Också lite tjuvstart av julen.

Än så länge har jag bara provsmakat med hjälp av en liten knivspets när jag kollade om kakan va klar, och hitills smakar den bra.

Jag kan tänka mig lite vispadgrädde med en skvätt cointreau i på toppen.

mmmmmmmumma.

Jag är fortfarande heltids sjukskriven, och jag har lite ångest om hur jag kommer klara torsdagen då  min halvtids sjukskrivning börjar.

Jag mår forfarande fruktansvärt dåligt.

I natt va nog den värsta natten sen Martina var bebis.
Sov nästan ingenting, plus att när jag väl börjat falla i sömn så kommer det en lastbil och ställer sig utanför och skall lämna och hämta släp kl 01.00 en lördags natt.... Alla är inte på krogen!!!!!
Ååååå va det lät, jag mådde illa å ville bara sova.
Va uppe å sprang i köket, drack nyponsoppa ,drack vatten.....
Tillslut somnade jag och det kändes som om att jag vaknade direkt igen av att det va morgon och Martina ville gå upp.

Det sköna är att hon e "stora" tjejen nu :) så jag kan gå upp med henne och i någon sorts halsovande dvala göra iordning 2 smörgåsar och sätta på barnprogram.
Går och lägger mig igen för att vakna 30 min senare och är kissenödig, glömde typiskt nog att kissa när jag ändå va uppe med Martina!!!!

Men någonstans där emellan så glädjs jag ändå över att jag e gravid, även om stunderna är få tyvärr.

På kvällarna efter en hel dags ätande så poppar magen ut... :)
Då myser man lite av tanken att det finns något där.

Vi har fått tid för rutin ultraljudet, 14 december blev det :)
Nu har vi inget besök på MVC förrän efter det, och då kommer vi börja lyssna på hjärtljudet :)

Jo vi har ett besök tidigare och det är till läkaren på ett vul , för att kolla så att den tomma hinnsäcken har försvunnit och så att allt ser bra ut :)
Det är den 4november, och då kommer bebis vara så stor så att man ser en riktig kropp som rör på sig med armar och ben :)

Då kommer det kännas i hela kroppen av lycka!

Jag har fortfarande inte greppat att jag faktiskt ska bli farsa...
Det känns fortfarande så overkligt, så långt bort...
När kommer man att förstå?
När kommer det gå upp för mig att jag faktiskt ska ha ett barn?

Jag HOPPAS att de kommer så snart som möjligt. Jag försöker engagera mig i allt så gott det går och jag vill vara med om allt från början. Det är ändå så svårt att banka in det i min hjärna att det ligger ett liv i min älsklings mage.

Tiden går otroligt snabbt just nu. På jobbet har man bytt avdelning, så tiden bara flyger iväg på dagarna. Det känns som om det va igår jag stod i köket, kollade på plusset och ropade på min älskling för att kolla om det verkligen stämde. Jag minns att jag kollade fram och tillbaka mellan testet och instruktionerna säkert 10-12 gånger innan jag fattade att det va sant. Så oväntat, men ändå så väntat. Den känslan jag kände under de minuterna det gick upp för mig är obeskrivlig. Det va en blandning mellan lycka, glädje och chock. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag stod bara där o log :)

Nu, en månad senare sitter jag fortfarande med samma känsla. Den här goa blandningen mellan lycka, glädje och chock. Chocken kommer nog inte släppa på ett bra tag. Åtminstone inte förrän jag faktiskt förstår att Emma min älskling bär på mitt barn :)

Trots att det är ganska jobbigt just nu med tanke på Emmas illamående och trötthet, kan jag inte låta bli att njuta av allt. Jag tror faktiskt att bortom alla hormoner, allt illamående, all trötthet och alla humörsvängningar att Emma också njuter av stunden... Litegrand i alla fall? :)

Bless you!!
emilio

Tiden den går låååångsam just nu.

Mår inte så bra, konstant illamående. Inte bara på morgonen utan dygnetrunt :(

Var hos läkaren idag och pratade om det, jag fick en tablett utskriven till  mig som skall lindra illamåendet.
Hon gjorde även ett VUL (VaginaltUltraLjud) på mig.

Hon upptäckte varför jag hade en blödning förra veckan.

Hon såg två stycken hinnsäckar på monitorn, så min kropp har förberätt sig för två foster men det andra hade inte fastnat då befruktningen var.

Och på min bebis så tickade hjärtat jättefint   jag är idag 7+2 :)

Hon kommer göra ett VUL om några veckor för att se så att den andra hinnsäcken har försvunnit som det skall.

Det kändes stort, nervöst och överväldigande att berätta för sina föräldrar och syskon att man är med barn som en 21åring och yngst i familjen...
Reaktionen va ungefär vad jag hade väntat mig; chockartad.
Tror dock fortfarande min mor är i chock.
Det sades inte så mycket, men jag vet att alla blev jätteglada.


Allt känns så svårt att ta på. Det känns overkligt...

Tänk när den lilla krabaten kryper upp i knät på mig och säger "Jag älskar dig pappa"
Jag får rysningar och blir riktigt rörd av tanken.
Det är sjukt alltihop, sjukt..

Att berätta för folk känns som en del i att försöka greppa det själv. När man ser hur folk reagerar förstår man att det är på riktigt.

Det innebär inte bara glädje och kärlek utan också ansvar och tålamod. Det kommer bli tufft, jobbigt och ibland för jävligt, men det kommer vara värt allt när jag får se underverket i ögonen och inse att jag är pappa...

Ta hand om er alla. Bless you all.
Pappan till Barney

Ja nu e det rätt såmånga som vet :)
 
Nu har min sambos mamma, pappa och syskon  fått veta :)
Dom blev glada, lite överaskade.

Vi bjöd hit dom på lite fika , men så precis när "svärmor" kom så skulle hans bror gå, då fick min sambo vara snabb.

Han sa då att han ville berätta om den rätta andledningen om varför dom va här, förklarade hur gärna vi ville ha en större lägenhet med tanke på att vi beöver ett till rum om ca 8 månader :)

Nu skall jag till jobbet, eftersom det va visst jag som stod för frredagsfikan,

Det e svårt att inte berätta för alla, många e det som vet , men även många andra som inte vet.

Mina föräldrar vet om det , min syster vet om det, några nära vänner vety och så chefen.
Men min sambos mamma och pappa eller syskon vet inte om det än.
Vi tänkte att vi tar hans släkt efter första MVC besöket på torsdag  :)

Min dotter vet inget heller, men hon är 6år och får vänta lite till.
Det e nog det svåraste att inte berätta för Martina, jag vet ju hur mycket hon önskar sig ett syskon.
Jag längtar så efter att få se den lyckan i hennes ögon när vi berättar :)


Vårt nästa mål är att få en större lägenhet.
just nu bor vi 2 vuxna 1 barn och 2 galna katter i en 2:a
Finns det hjärterum finns det stjärterum

Vi hoppas på en 4:a här i närheten :) den hade varit perfekt.

Ja då va det dags, eller ja inte riktigt men om ca 8 månader så...


Förra söndagen (6/9) fick vi reda på att "vi" är gravida.

Nu kommer det komma lyckorus blandat med illamående och hormonstinna diskussioner.

Glädj er med oss!

// Mamman till Barney